Brottningens historia

wrestling-historyDagens brottning, som utformades i mitten av 1800-talet och framåt, är en modern variant av den ursprungliga sporten. Det är en gammal sport; från det sumeriska riket i Asien så har en 5000 år gammal staty återfunnits vilken visar två brottare i krysstagskoppling och i Beni-Hassan-gravarna i Egypten har man funnit 400 målningar med brottningsmotiv.

Redan i det antika Greklands olympiska spel på 500-talet före Kristus så stod brottning på programmet och också på de första moderna olympiska spelen vilka hölls i Aten 1896 så fanns brottningen med – dock bara med en viktklass. Idag finns sju viktklasser för både herrar och damer på programmet. Då den grekisk-romerska stilen i brottning återupptogs vid OS 1896 så sågs detta som en direkt kopia av antikens brottning och arrangörerna ansåg att brottningen i mångt och mycket var huvudsporten vid spelen med tanke på dess anrika historia. Sedan de moderna olympiska spelen tog sin början så är det endast OS i Paris år 1900 som inte haft brottning på programmet. Sedan 1908 har den grekisk-romerska stilen varit representerad vid varje OS och 1920 gjorde fristilen entré. Damerna fick äntra OS-mattan för första gången i Aten 2004.

Till och med OS i Stockholm 1912, Solskensolympiaden, ägde brottningsmatcherna rum utomhus utan tidsbegränsning. Många av brottarna blev svårt brända av solen, framför allt de två atleterna vid mästerskapens längsta match vilken varade i 11 timmar och 40 minuter. Matchen stod mellan finländaren Asikainen och ryssen Klein och när väl ryssen dömts till seger så var han för slutkörd för att kunna möta svensken Claes Johansson i finalen varför den senare tilldömdes segern på walk over. Brottningsreglerna ändrades efter Stockholmsolympiaden.

Om den grekisk-romerska stilen är den som mest liknar den ursprungliga varianten av brottning så har fristilen inte alls samma historiska bakgrund. Den fria stilen tog sin början vid festivaler och marknader i England och USA och blev oerhört populär. Skillnaden mellan de två grenarna är att i grekisk-romersk stil så får man inte ta grepp under motståndarens höfter medan den fria stilen tillåter grepp om motståndaren både ovan och under midjan.